Tråkig politisk twitterifiering

Förkorta, förenkla, förvanska. (Shorten, simplify, distort.) Den politiska debatten har nya inslag som gör den perfekt för Twitterformatet 140 tecken. (The political debate has new features which make it perfect for Twitter format of 140 characters.)

Det känns som att sitta mitt i ett avsnitt av tv-serien “Vita huset”. (It feels like sitting in the middle of an episode of the TV series “West Wing”.)Kampanjspecialisterna Kitty Kurth och Kevin Lampe talar på rapp amerikansk engelska, kallar presidenten vid förnamn, diskuterar vilka hemsidor som har bäst koll på de stater som kommer att avgöra det kommande valet; man kan se dem föra exakt samma diskussion gående sida vid sida i en korridor med var sin rykande kaffemugg i händerna.(Campaign specialists Kitty Kurth and Kevin Lampe speaks to rap American English, call the president by their first names, discusses what websites have the best track of the states that will decide the upcoming election: you can see them bring the exact same discussion going side by side in a corridor each with a steaming mug of coffee in his hands.)

Vi serveras ett par portioner ohöljd beundran: “Barack är alltid den smartaste killen i rummet” och en hel del sköna anekdoter. (We served a couple of servings of undisguised admiration: “Barack is always the smartest guy in the room” and a lot of wonderful anecdotes.) Inte minst om vicepresidenten Joe Biden som framställs som Obamas torped. (Not least of Vice President Joe Biden made that Obama’s hit man.) Vill man få fram ett kontroversiellt, svårsmält budskap, som ja till gayäktenskap, skickar man fram Biden vars roll är att bli angripen och slå tillbaka. (If you want to get a controversial, hard to digest message, yes gayäktenskap, you send out Biden, whose role is to be attacked and fight back.) Sedan kommer Obama och är sval, analytisk och presidentlik. (Then, Obama is cool, analytical and presidentlik.)

Så berättar Kitty Kurth om den kommande valstrategin. (So says Kitty Kurth about the upcoming valstrategin.) Allt handlar om enkelhet. (It’s all about simplicity.) Väljarna behöver få tre simpla budskap, mer klarar de inte av. (Voters need to get three simple messages, more they are unable.)Jo Biden – vem annars? (Jo Biden – who else?) – lyckades till och med sammanfatta kampanjen i två budskap: “General Motors lever och Usama bin Ladin är död”. (- Managed to summarize the campaign of two messages: “General Motors is alive and Osama bin Laden is dead.”)

Överhuvudtaget tycks väljaren vara en ganska korkad och lättdistraherad person. (On the whole, seem to switch to be a pretty dumb and easily distracted person.) Man får inte säga “riskkapitalbolag”, för det fattar han eller hon inte – säg Baine i stället, namnet på bolaget som gjorde Mitt Romney förmögen, så framträder omedelbart den önskvärda bilden av roffarkapitalistisk ondska. (One should not say “venture capital”, because it makes him or her – say Baine, instead, the name of the company that made Mitt Romney wealthy, as will appear immediately after the desired image of the greedy capitalist evil.)

Det här är förstås inget som är unikt för USA. (This is obviously not unique to the United States.) I den svenska politiken ser vi också hur budskapen förenklas, förkortas och kokas ner. (In the Swedish policy, we also see how messages are simplified, shortened and boiled down.) Och om motståndaren använder ett enda felaktigt eller oförsiktigt ord är det just det ordet man angriper, även om sammanhanget säger något annat. (And if the opponent uses a single, incorrect or careless word, it is precisely the word to attack, even if the context dictates otherwise.)

Socialdemokraternas bostadspolitiske talesperson Veronica Palm twittrade loss i helgen. (The Social Democrats’ housing policy spokesperson Veronica Palm tweeted away this weekend.) Ämnet var Ekots lördagsintervju med Fredrik Reinfeldt. (The topic was the echo Saturday interview with Fredrik Reinfeldt.) Vad statsministern sa gjorde henne “djupt oroad”. (What the prime minister said made her “deeply concerned”.) ”Han försvarar sitt ‘etiska svenskar…’ (“He defends his ‘ethical Swedes …’) med gammal SD-retorik”, skrev Palm. (with old SD rhetoric, “wrote Palm.) (Hon menade “etniskt födda svenskar”, vilket var Reinfeldts ordval.) ((She meant “ethnically-born Swedes,” which was Reinfeldt’s choice of words.))

Hon fortsatte: “Det blir värre och värre. Ett språkbruk vi inte är vana vid (…) Han pratar om ‘flödet’ som kommer till Sverige.” (She continued: “It gets worse and worse. A language we are not accustomed to (…) He talks about the ‘flow’ that comes to Sweden.”)

Att Fredrik Reinfeldt inledde resonemanget med att medge att det kanske varit bättre att säga “inrikes födda svenskar” nämnde inte Palm. (Fredrik Reinfeldt began reasoning to admit that it might have been better to say “native-born Swedes” did not mention Palm.) Inte heller att hans tal om “flödet” – som om det ordet vore något förgripligt i sig – följdes av markeringen att han inte ville stänga dörren till Sverige. (Nor that his talk about “flow” – as if that word would be somewhat cursed in itself – was followed by the selection that he would not close the door to Sweden.) Bara användandet av ordet “flödet” lyftes fram som belägg för att Reinfeldt antingen var anfäktad av rasism eller att han cyniskt och mot bättre vetande sprang med den stora håven efter rasistiska väljare. (Just using the word “flow” was presented as evidence that Reinfeldt was either beset by racism or that he cynically and vexatious ran with the big landing net after racist voters.)

Statsministerns ordval var ogenomtänkt, men det han försökte säga är viktigt. (The prime minister’s choice of words was ill, but that he was trying to say is important.) Nu blev följden att han direkt hamnade i förklaringsträsket snarare än att berätta vad han vill göra åt integrationsproblemen. (Now it was the result that he immediately got into the swamp explanation rather than telling what he would do about the integration problems.) Och, som Kitty Kurth uttryckte saken: “Den som måste förklara sig har redan börjat förlora”. (And, as Kitty Kurth put it: “Anyone who has to explain himself has already begun to lose.”)

Kanske är det så att i dag då partierna blir mer och mer lika, triangulerar ut varandra och slåss om samma väljare, börjar deras företrädare ge upp tanken på att man kan vinna val med komplicerade resonemang. (Perhaps it is that today, when the parties are becoming more and more alike, triangulerar each other and fighting over the same voters, begin their representatives give up the idea that you can win elections with complex reasoning.) Det är ingen slump att ordmärkandet och förenklingarna går hand i hand med Twitters framväxt. (It is no coincidence that ordmärkandet and simplifications go hand in hand with Twitter’s emergence.) Det budskap som inte går att framföra – eller såga – på 140 tecken blir för komplicerat. (The message can not convey – or saw – in 140 characters gets too complicated.) ”Twitterstorm” har blivit rubrikord och anses mycket besvärande för den debattör som drabbas. (“Twitter Storm” has become CATCH-WORD and is considered a great inconvenience to the debater who suffer.)

Frågan är vem eller vad som driver på utvecklingen. (The question is who or what is driving this trend.) Är det politikerna? (Is it the politicians?) Deras kampanjstaber? (Their campaign staffs?) Journalisterna? (The journalists?) Eller har verkligen väljarna själva plötsligt blivit så intresserade av krångliga semantiska diskussioner om eventuellt felvalda småord? (Or really the voters themselves suddenly become so interested in the complexity of semantic discussions about possibly felvalda small words?) Har den tidigare trögrörliga valboskapen blivit så lättskrämd att den hamnar i sken så fort det åskmullrar en komplicerad tanke i närheten?(Did the previous sticky voting cattle become so timid that it hits the track as soon as it åskmullrar a complicated mind around?)

Jag tycker att twitterifieringen av politiken är trist och är övertygad om att väljarna är smartare än vad politikerna tror. (I think twitterifieringen of politics is boring and is confident that the voters are smarter than politicians think.)

Erik Helmerson (Erik Helmerson)

erik.helmerson@dn.se (erik.helmerson @ dn.se)